»Helvete, vi går upp!«

Förr hette fienden Stasi. I dag fruktar Union Berlin mest toppfotbollens villkor. Med Bundesliga runt hörnet skickade vi kultklubbens mest hängivne svensk till arenan med 87 procent ståplats för att reda ut: Vad händer när ett lag blir för bra för sina ideal?

För ovanlighetens skull är det inte knökfullt på tågstationen i Köpenick. Den välbekanta promenaden bort mot Stadion An der Alten Försterei sker utan att jag stöter på männen vid bron som brukar sälja halvlitersflaskor direkt ur sina medhavda ölbackar. Inga pantsamlare rullar sina kundvagnar vid entréerna. Inga poliser. Så är det heller ingen matchdag.

Under huvudläktaren råder däremot febril aktivitet. Ett trettiotal människor jobbar intensivt med att få allt klart inför morgondagens match mot Köln. Bord ställs upp. Dryckesförråd och kylskåp fylls på. Efter en nattlig brand i ett kylrum har stadions innandöme delvis sett ut som en byggarbetsplats sedan augusti. Nu ska vipgästerna snart kunna mingla inomhus igen, och inte i tillfälliga tält. För sex år sedan – innan den nya huvudläktaren stod klar – var tälten inte någon provisorisk lösning, utan den naturliga samlingsplatsen för Unions sponsorer och hedersgäster. 

Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.

Logga in
Publicerad 2019-03-25 Artikeln är skriven av .