I en operationssal på Carlanderska sjukhuset i Göteborg lutar Patrik Karlsson Lagemyr bakhuvudet mot en stor kudde och stirrar upp i samma vita tak som han gjorde för 18 månader sedan. Han bär en vit långskjorta, och en sådan där obehaglig venkateter med narkosdropp sitter fast i ena underarmen.
Från taket hänger långa vita lamphalsar med små ledlampor som än så länge är släckta. »Paka« tänker att det ser »high-tech« ut. Han minns att han slogs av samma tanke förra gången. Vitmålade väggar, skärmar och paneler med knappar och sladdar, en gulaktig nyans någonstans i ögonvrån och operationssköterskor som lyssnar på musik från en radio. Han kan inte riktigt tyda vad det är för låt. Narkosen har precis börjat verka.
Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.
Logga in