När du kom till Djurgården och inte lyckades ta en startplats överöstes du med telefonsamtal från folk som ville att du skulle spela. Vilka var det som ringde?
– Släktingar och kompisar hörde av sig hela tiden: »Vad händer, bror, varför spelar du inte?« »Vad fuck! Har du bråkat med någon?« Jag fattar att de gjorde det för att de älskar mig, men jag ville inte prata. Bara att tänka på fotboll var jobbigt. Jag försökte göra andra grejer för att distrahera mig. Jag spelade minigolf med Erton, gick på stan med frugan. Men när jag lade mig på kvällen och blundade började hjärnan tänka fotboll igen.
Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.
Logga in
Publicerad 2020-04-17 Artikeln är skriven av Erik Eje Almqvist.