Det var en kul Spaniensommar. Visst var det deppigt att sitta på en Barcelonabar och se David Villa sänka Sverige i 92:a minuten, och ännu värre att se Ryssland enkelt manövrera ut Sverige ur EM 2008 några dagar senare, men det gick ändå ganska lätt att styra om engagemanget till mitt »andralandslag«.
För första gången fanns både självförtroende och lagkänsla i det spanska landslaget, och hela folket hängde på. Medierna kunde visa att tittarsiffrorna var lika höga i Katalonien och Baskien som i övriga landet, vilket aldrig hänt förut. Och den sändande kanalens slagord, »Podemos!« (Vi kan!), som först låtit som en besvärjelse, skreks snart med allt större övertygelse av programledare och landslagsspelare – och fansen på gatorna i den lilla by tio mil norr om Barcelona där jag dåsade mig igenom dagarna med familjen.
Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.
Logga in