Neapel har alltid varit en stad där våldet legat strax under ytan, men aldrig tidigare har jag sett det så öppet och hämningslöst som nu. Det är krig i flera av stans fattiga förorter. På några veckor har 24 personer dödats i den napolitanska maffians, camorrans, uppgörelser om makten över drogförsäljningen i Scampia och Secondigliano. Oskyldiga förbipasserande har dödats. Folk är rädda och förbannade.
Jag går till en mässa mot våldet i San Pietro a Majella, en av mina favoritkyrkor i Neapels historiska centrum. Kyrkan är smockfull av människor i alla åldrar: studenter och pensionärer, arbetslösa och knegare, advokater och läkare – alla vill manifestera mot camorran, mot drogerna och mot arbetslösheten. Doften av rökelse fyller hela kyrkan. Den gamle prästen är lågmäld men intensiv när han läser ur Markus evangelium. Han jämför Neapel med den leprasjuka kvinna som i Bibelns berättelse desperat sträcker ut sin hand för att vidröra Jesu mantel i hopp om att bli frisk:
Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.
Logga in