När jag kommer trampande med cykeln upp mot Kamratgården hörs Mikael Stahres röst innan jag får syn på honom. Det är hans andra träning som nygammal tränare för IFK Göteborg. Han är som en draghund som inte har fått springa på länge. Lycklig, på gränsen till övertänd, skriker han ut beröm och tillrättavisningar om vartannat. Under en passningsövning blåser Stahre plötsligt i visselpipan och stannar spelet. För de tiotal åskådare som följer träningen har tempot framstått som högt, men tränaren tror att spelarna kan bättre.
– Extremt viktigt framöver, att vi spelar som om det är match och inte någon jävla övning. Jag hatar övningar!
Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.
Logga in
Publicerad 2021-07-26 Artikeln är skriven av Johan Orrenius.