I lördagskväll var det som de senaste dagarna: mitt Twitterflöde fylldes av nya, ofattbara, klipp och bilder på barn som kommit bort från sina föräldrar. En gråtande pappas hand mot tågrutan när han tog farväl av sin dotter, en övergiven gammal kvinna som lämnats kvar när dottern och barnbarnen flytt till Polen, en skola som var sönderbombad och en missil som träffat ett barnsjukhus.
Familjen gick och lade sig, och jag satt kvar i fåtöljen.
Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.
Logga in
Publicerades 11-03-2022. Artikeln är skriven av Anders Bengtsson.
- Mer:
- Fredagsbrevet