Ett svenskaprov i åttan. En av uppgifterna lyder: »Skriv tre imperativ!« Min klasskamrat Johan Heurlén fattar blyertspennan och skriver: »Tre imperativ!«
Genom att våga göra så vann han vår eviga respekt. Kombinationen av kvickhet och kaxighet väckte oss ur högstadieslummern. Det var överraskningen mer än innehållet som gjorde upplevelsen stark. Känslan påminde om den man kan få när man hittar en tjugolapp i fickan på ett par shorts man inte burit sedan förra sommaren.
Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.
Logga in