Tanken var att mitt EM skulle börja i en brun tegelvilla i västra Göteborg. I mitt vardagsrum, i min soffa. Där skulle jag sitta med Donnie, en rumänsk rom i min egen ålder som försörjer sin familj i Rumänien genom att tigga utanför min lokala matbutik. Tillsammans skulle vi titta på öppningsmatchen mellan Frankrike och Rumänien.
Under våren lade jag ibland en tia i hans pappmugg, några gånger sträckte jag fram en tjuga när han satt där på sin dyna. Men det har också hänt att jag cyklat hemåt med matkassar dinglande under mitt styre och insett att jag glömt bort honom. »Satt han där i dag?« har jag funderat när jag packat upp mat hemma i köket. Man glömmer allt oftare bort dem. Trots att de blivit så många.
Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.
Logga in