Anders Bengtsson i porträtt – en krönikör som här reflekterar över en av fotbollens mer obekväma känslor.

»Den långa mittbacken som aldrig någonsin vann en luftduell«

I veckans Fredagsbrev bjuder Anders Bengtsson på små skärvor från både soliga och sorgliga fotbollsdagar.

En 25-åring som mest brydde sig om fotboll för att hans kompisar verkade älska idrotten, vilket hade inneburit att fotbollen nästan blivit ett nödvändigt ont för att få umgås med dem, bestämde sig en dag för att titta på Sheffield Wednesdays play off-match på Wembley. De 90 minuterna innehöll ett osannolikt uppvaknande: han kom på sig själv att stå i ett vardagsrum, bara någon meter från TV:n, och vara alldeles svettig, tagen av känslorna. Efter den eftermiddagen har han aldrig behövt låtsas igen.

En vuxen man som försöker komma ihåg vad som egentligen hände den där sommardagen 1997 när han som tolvåring var på fotbollscup i Piteå och hans lagkompis Benjamin föll ihop på gräset och dog.

Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.

Logga in
Publicerades 24-01-2025. Artikeln är skriven av .