När jag når andra våningen i hyreshuset i centrala Göteborg har 27-årige Pierre Tillman redan ställt upp ytterdörren för att släppa in mig. Han har precis varit ute på en löprunda i septemberregnet och trampar nu runt i sin stökiga enrumslägenhet, fortfarande med de blöta gympaskorna på sig. Utspritt över golvet ligger halvpackade resväskor, skjortor och drivor med fotbollsskor. Det luktar omklädningsrum. I taket hänger en kristallkrona där två av plastljusen slocknat, ute på balkongen står tre svarta sopsäckar fyllda med tomburkar och hörnsoffan täcks av några ihopkorvade vita lakan. Pierre förklarar att han tidigare sov på en luftmadrass, men »den sprack i helgen«. Han går ut i köket, kokar två ägg och lutar sig mot diskbänken.
– Allt det här som händer mig nu, det är faktiskt jävligt sjukt, säger han. Jag vet inte ens vilken tid flyget går.
Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.
Logga in- Mer:
- Reportage
- Möten i världen