Regnet hänger i luften och den mörka augustikvällen fungerar som en påminnelse ingen har bett om: hösten är nära. Bredvid spelarutgången från Gamla Ullevi låser Gais lagkapten August Wängberg upp sin orangefärgade Crescent med ena handen. I den andra håller han en pizza. Det är en tröstpizza. En förlorarpizza.
Hans högra knä ömmar och är hårt lindat. Det är ingen smärta att tala om, de missade chanserna gör ondare. Gais brända straff i första halvlek, de två jättelägena i slutminuterna. Alla resultatlösa inlägg han själv slog. 12–2 i hörnor mot IFK Göteborg, 18–7 i skott, 12–3 i avslut innanför straffområdet. Men 0–1 i det enda som just nu betyder något.
Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.
Logga in
Publicerad 2025-08-30 och uppdaterad 2025-11-2 Artikeln är skriven av Johan Orrenius.
Du har väl inte missat?
