Freddy Borg spejar ut över mattan som doftar härligt av solvarmt gräs. De svartgulklädda på ståplats vrålar och trummar konstant. Halsdukar spända som trumskinn sträcks mot himlen. Det är fullsatt, nästan 32 000 människor på arenan. Och varenda en för oväsen.
»Det här är något annat än Växjö«, tänker han där han sitter på hemmalagets bänk och trummar med fingrarna mot sitt ömma knä. Hade det inte varit för den där otursamma stämplingen på träningen hade han sprungit omkring där ute och sugit in bollar vid motståndarnas straffområde.
Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.
Logga in