Vi har känt varandra i snart 15 år, och för varje säsong har han firat mindre och mindre. Inte lång tid efter att vi stötte samman första gången (vi var kollegor på en redaktion) vann Malmö FF SM-guld. Då hängde »K«, som han måste få heta här av anledningar som snart ska bli tydligare, upp sin ljusblåvita halsduk på väggen bakom skrivbordet. En gång blev vi osams i lunchmatsalen för att jag kallade Daniel Andersson för, tja, vad man kallade Daniel Andersson för 2004.
Sedan dess har MFF blivit svenska mästare fem gånger. Guld som i början innebar självklara gratulationer och en tapetserad Facebookvägg passerar i dag helt obemärkt förbi. Inte för att K:s känslor för MFF har svalnat. Snarare för att allt färre i hans närhet vet om att han ens gillar fotboll och ser sig som en supporter.
Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.
Logga in