Förutom en brummande mikrovågsugn är lägenheten helt tyst. I det högra hörnet på TV-skärmen blänker »mute«-symbolen – resultatet av oändliga reprisvinklar och ett malande som gissningsvis innehåller frasen »det är så typiskt Arsenal«. För en kraftigt insyltad och ofta partisk fotbollssupporter kan analyserna i Viasatstudion kännas tröttsamt repetitiva. Allt oftare hör jag mig själv säga: »Jag vet, Bojan, jag vet.« Allt oftare har Twitter blivit min räddning.
I halvtidspausen visas reprisvinkel nummer fyra av ett bränt läge. Följt av, vad det verkar, en diskussion om Granit Xhakas felpassningar. Jag vet, utan att ha på någon volym, att efterklokhetens självklarhet tagit över: »Han borde ha passat honom istället.« Jag plockar upp mobiltelefonen och skrollar igenom mitt flöde. Någon skriver att Laurent Koscielny haltade ut i spelartunneln och ställer sig frågande om han kommer att spela vidare. En annan kommenterar att Henrikh Mkhitaryan har sprungit två kilometer mer än den outtröttlige Aaron Ramsey.
Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.
Logga in