Södertälje centrum är täckt av ett tunt snölager och de friska västvindarna får de tre minusgraderna att kännas betydligt kyligare. På parkeringen intill järnvägsstationen väntar Özcan Melkemichel i den tjänstebil som Djurgårdens IF precis har försett honom med. Värmefläktarna jobbar för fullt inne i kupén. Özcan behåller ändå den svarta dunjackan på bakom ratten.
– Är det för varmt i bilen? frågar han. Det är jag som vill ha det så här varmt. Jättevarmt vill jag ha det. Jättejättevarmt. Det är konstigt, trots att jag har bott här sedan jag var sju vänjer jag mig aldrig riktigt vid vinterkylan.
Du måste vara inloggad och prenumerant för att ta del av vårt innehåll.
Logga in